samladeverk

Jag satt och sorterade ner böcker från bokhyllan i papkassar för ett tag sen. Bokhyllan har blivit för liten för alla böcker så några måste ner i kassar för att sen slängas in under sängen.

Efter ett tag sorterande så kom jag fundera på alla olika förlagen.

Böcker från Fram Bokförlag och Proletärkultur, programböcker från Tidens förlag, böcker om Kina från Förlaget Tranan och mina favoritböcker från Oktoberförlaget. Texter om socialism i Sverige från Arbetarkultur, diverse ideologiskt från Bo Cavefors och djupgående ideologiska studier från Förlaget Barrikaden.

Frågan som slog mig var inte hur många eller hur få böcker jag hade från förlagen, utan var de tagit vägen.

Under 1970-talet skulle alla vänsterorganisationer ha sin egen bokaffär, gärna flera i olika städer. Det var ett mått på hur stor organisationen var. Ju fler boklåder eller affärer ju större är organisationen. Boklådorna var till skillnad från affärerna ett lager böcker i någon partilokal som såldes på helgerna eller under partimöten. Bokaffärerna användes lika mycket som ett skyltfönster för organisationen. Det var här man visade upp vad man tyckte och vad man sysslade med.

Sen 1980talet har vänsterbokaffärer dalat långsamt. För snart 30 år sedan fanns det uppemot 150 bokhandlar i landet. Sen dess har de flesta lagt ner, andra blivit "vanliga" bokaffärer eller get sig ut på internet. SKP (tidigare KFML) hade Oktoberförlaget och Oktoberhandeln som sina. Idag finns inget av de kvar. Jag ringde upp en tidigare Oktoberhandlare, som numera heter Örnen och drivs inom Bokiakedjan i Örnsköldsvik.

- Men det är ju hundra år sen? Svarade Pelle Westman när jag ringde för att höra mig för.

Pelle Westman var en av de intresserade att driva vidare bokaffären. Oktoberförlaget centralt hjälpte till med kundnummer och liknande för oss som ville fortsätta.

- Vi var kanske 10-15stycken som fortsatte av de 30-40 Oktoberaffärer som fanns. Alla större städer med självaktining hade ju en "Oktober".

Vi har mer och mer glidit över till ett bredare sortiment. Det går inte att stå utanför en av de större kjedjorna idag. När SKP i stan ville lägga ner butiken så köpte vi den för en krona.

Han räknar med att den sista boken från Oktoberförlaget tog slut på 80talet från affären.

Storsäljaren "Gör facket till en kamporganisation" har han fortfarande kvar i bokhyllan.

- Det är banemig en av de få handböcker i facklig kamp som gets ut, menar Pelle. Och jag håller med, den är faktiskt värd att leta upp.

- Många gånger hade vi disskutioner i lokalerna som liknade rena ankdammaen.

Inte kan monopoliseringen vara så gruvlig, nu efteråt visar det sig att det var långt värre!

Han berättar om den största Oktoberhandeln som låg i Stockholm bredvid butiken Handelsfront som sålde mat och andra varor från tredje världen, mestadels från Kina.

- Man ville visa att den delen av världen fanns och kunde producera saker.

Han minns tiden i Oktoberhandeln som rolig och lärorik.

Senare talar jag med dåtidens rivaler till SKP. KPMLr:s (idag KP) Teddy-John Frank.

Han minns ett 30tal rena butiker, och ännu fler boklåder.

 - Idag har vi 5-8st kvar. Malmö, Göteborg, Stockholm, Umeå, Jönköping och några till.

Ofta var de sektreristiskt trams mellan butikerna, men vi tog in Vänsterpartiet Kommunisterna (idag VP)s böcker från förlaget Arbetarkultur. Mycket debattböcker, en del om Chile, Vietnam, fokus på tredje världen helt enkelt.

Innan fanns det en större flora vänsterorganisationer och då blir det så, det är nog en barnsjukdom att gräla sådär.

Han var själv ordförande för partiavdelningen i Kpmlr:s huvudstad, Göteborg på 1980talet. I början på 1980-talet kom de in i kommunfullmäktige och upplevde stor framgån.

- 1982 var vi som störst i Göteborg med 12.000 medlemar.

Vi hade mest ideelt arbetande, några på deltid.

Han skrattar åt lönerna de betalade ut då och menar att även de anställda var till stor del ideellt arbetande.

Till slut talade jag med en föreståndare för Vänsterpartiets bokaffär i Stockholm, Stockholms bokkafé. Jag fick tag på Rickad Hoogland.

Han var medarbetare och föreståndade från början till slutet på 1980-talet i Stockholm och minns tre-fyra heltidsanställda och några timvikarier.

- Alla butikerna vad jag vet hade anställda på de sättet. 1992 valde Vänsterpartiet att lägga ner sitt bokkaffe pga. de allt lägre inkomsterna. Som bäst hade de 10-12 affärer och kanske 40-50 boklåder.

- Haha, vi fick skäl av de andra vänsterorganisationerna för våran bredd. Vi tog in massor med olika böcker, bara för att om någon var intresserad så skulle de finnas.

Rickard berättar anekdoten om när Bo Hammar (fd. partisekreterare Vp) kom in i affären för att skälla ut dem över en biografi över Tito.

En annan gång kom en ung Carl Bildt in i butiker för att köpa några ex av marxismens klassiker, bara för att känna sin egen fiende.

Rickard menar att nedgångarna beror på många saker. Både att de fanns tre schablande linjer inom kärnkraftsomröstningen 1980 som tärde på krafterna.

- Folk tröttnade nog helt enkelt. Sen lanserade SAF (nuvarande Svenskt Näringsliv) sina "tänk på dig själv"-kampanjer. Tittar man ut i Europa så var de likadant i många länder, självsäkerheten i många fråger gav efter. Ett annat skäl kunde vara att några partier förknippades med sk. socialistländer och fick inga medlemar på grund av det.

För tillfället, finns det vad jag vet, ingen nyöppnad vänsterbokaffär med gatuadress. Letar man runt på Internet hittar man lätt vänsterbokhandlar både kopplade till parti eller förbund, men även oberoende. Flera av de gamla vänsterbokaffärerna, som nu gorts om, har kontaktats utan svar. Störst chans till böcker är de befintliga vänsterhandlar, eller en snabb vända på internet.

Anders Roth

Opublicerad