Arbete i Norsk fiskeindustri
Jag bilade upp med en nyfunnen vän, lämnade ett soligt Skåne för att komma till ett snålblåst Bömlo. Resan tog 1,5 dag med övernattning i Larvik strax efter färjan från Sverige. Väl framme hade vi en helg på oss att installera. Vi bor verkligen på landet. Det är får och hästar överallt, folk har små tomter men gigantiska hagar. Vi hyr en villa/stuga fem minuters bilfärd från arbetet i hamnen. I början var det kämpigt att komma in i det. Stå upp hela dagen, skära samma saker timme efter timme. Ju längre tiden går så märker man att man gör monotoma rörelser. Nu märker jag av värken direkt på morgonen, innan tog det någon timme.
Från första början kommer fiskarna med båt som töms ner i nät. Efter det till "blöggningen", där man skär hål på jälarna. Vidare till "karusellen". Fiskarna ställs med munnen nedåt på en metallpinne och lutas mot en metallfåra. Lokalen är stor som två fotbollsplaner och fulla med maskiner från golv till tak. Alla är stressade med att få sitt gjort. Man hör illa vad man blir ombedd att göra, det slamrar överallt och hörselskydden är dåliga. Utöver detta använder jag min skolengelska för att försöker kommunicera med alla från Litauen och Lettland som dominerar på fabriken. Fisken åker vidare till där de skärs upp längs buken och töms på innehåll, sen vidare på band där de vägs och ner i kar.
Väl i karen så tas de per truck till där jag står för mest, i filéavdelningen. Vi är runt 30 på den avdelningen, mestadels kvinnor och gästarbetare. Huvudet kapas och en maskin delar fisken i två delar. Sen kommer en större process. Där rygg -och buksenor suttit sitter senor fast som ska skäras bort, utöver det stjärtfenan och allt vitt från senor och liknande på fisken. Som nybörjare skar jag snett och vingt, fisken såg hemsk ut. Ju längre jag står där ju bättre går det, de få sekunder man har per fisk gör att man lätt blir stressad. Missar man en så har nästa man på bandet dubbelt arbete, och man blir i början utbytt till att lägga plastkassar i frigolitlådor för att sättas på band till packning.
Ju längre tiden går på fabriken ju kvickare blir man, ju längre man bor på landet ju mindre pengar gör man av med och ju mer fisk äter man. Jag har sen mitten av augusti levt mer eller mindre på lax, nudlar, knäckebröd, salami och kaviar. Stället jag är på har ett disco att gå på. "Gruvo", Gruvan på svenska. 170Nkr i dörren och 70Nkr ölen, väldig skillnad på Malmös Möllan. Har bara spenderat en kväll på stället och det var mer än nog.
Att jobba i fiskeindustrin i Norge är slitsamt. Jag har fått för mig att vården i Sverige är vår motsvarighet, kvinnor och för det mesta och lågt betalt. Alla är så glada för vi har den men någon större lön är man inte beredd att betala. Lönen för en svensk är dock bra i norsk fikseindustri. Jag har 139Nkr/timmen, på övertiden 209Nkr/timmen, skatten ligger på 25%, men det ska gå att komma ner till runt 13%. Räkna inte med några gigantiska besparningar, men 10000Nkr/mån klarar man om man lever billigt. Jag har totalt sett gjort av med 13000Skr sen augusti, det inkluderar allt; bensin, mat, oförutsedda utgifter, hyra, räkningar, några få öl etc.
Anders Roth
Publicerad på BP.
http://www.backpacking.se/ReadArticle.asp?ArticleId=947&SubMenu=2
Finns även på
http://www.jobbainorge.se/norsk-fiskeindustri.html
Fackmöte på fabriken
"Alla organiserade stannar kvar i matsalen efter rasten". Jag har precis avslutat förmiddagspasset på filéavdelningen och kommer ut från omklädningsrummet och ser lappen. Det är fackmöte på fabriken. Efter middagen så stannar vi som är medlemmar kvar i matsalen. Jag ser mig om efter en facklig representant och väntar mig en ombudsman, då reser sig en stor kvinna upp som jag arbetat bredvid flera veckor och berättar om det lokala avtalet. Jag hade ingen aning om att hon var ordförande i fackklubben. "Dom vill införa ett till bonussystem" börjar hon. Summan av det hela handlar om att vi ska rensa mer och mer på mindre tid, kommer vi upp i det cheferna tycker passar dem så får vi mera i lön, annars inte. Förslaget skrattar vi åt, hånar en stund och sen röstas det ner.
Att vara medlem i Næring- og Nytelsesforbund som man är om man arbetar inom fiskeindustrin i Norge är stor skillnad gentemot min erfarenhet av de svenska fackföreningarna. När jag för flera år sedan blev medlem i Kommunal frågade jag den lokala ombudsmannen om fackmöte. Han svarade att de hade årsmöte en gång om året, och då var jag välkommen. I Norge sitter jag och röstar för höjd lön och mindre bonussystem, i Sverige avgörs det väsentliga centralt, i Sverige har vi ombudsmän som kommer och lastar av en bunte material, i Norge så berättar min ordförande om allt jag bör veta medan vi arbetar i frysrummet. En annan sak är avgiften för medlemskapet, 1.4% av min månadslön. Veckorna senare får jag veta att vi vann en delstrid, det blev tio kronor mer i timmen med start från nästa lön.
Anders Roth
Publicerat
Flamman 30Nov 2007
Norskt val, ljusår från Sverige
Som gästarbetare i norsk fiskindustri veckorna innan deras kommunval får mig att tänka tillbaka på hur det var i Sverige för ett år sedan. Media försöker göra sitt för att uppmärksamma valet, brevlådan full av flygblad, skriverier i tidningar och såklart att folk ringer till radio för att säga sitt. Dock skiljer sig mycket åt. Bara i veckan har jag fått höra det ena och det andra som jag bara drömmer om i Svenska val. Allt från att en äldre man ringer in och säger att Norge ska lära sig av Kuba - det går faktiskt att ha stor offentlig sektor, en gumma som skällde ut en FremskridsPartiet representant (typ Folkpartiet/Sverigedemokraterna, avgör skillnaden själv) för att hon inte förstod vad som var så bra med valfrihet till att några ungdomar ringde upp och frågade varför Arbetarpartiet egentligen heter Arbetarpartiet, de är ju likadana som alla andra partier?
Även om det såklart är bra att folk trycker på arbetarpartier världen över från vänster måste jag säga att Norges faktiskt sysslar med några vettiga saker. 6-timmars arbetsdag för seniorer, full ersättning under sjukdom och nej till högerns förslag om att göra det möjligt med 13-timmars arbetsdag, utan övertidsersättning är saker som jag tror får flest att reagera.
Media skiljer sig mycket med. Tyvärr till det värre. Om blaskan i Sverige diskuterar färgval på slipsarna så sitter journalister i radio och frågar om de går på toaletten innan de duschar på morgonen eller tvärtom till att helt ogenerat fråga om färgen på dennes urin. I skolvalet vann Arbetarpartiet med 0,4% mer än Fremskridspartiet samtidigt som RV (deras vänsterparti) gick framåt. I samma skolval fick en FrP-debattör bokstavligt på flabben i en skola då han uttalade sig om deras invandringspolitiken. Veckan efter så har en från Höyre (deras Moderaterna) sagt att bland annat pakistanier bara snyltar på välfärden, något som deras ordf. först inte ville uttala sig om för att sen säga att det är oacceptabelt.
Anders Roth
Fiskearbetare på Norges västkust
Publicerad Flamman 11 Okt 2007
http://www.flamman.se/kultur.php?id=4762
Kuba på riktigt, förord
Här publicerar jag förordet till Murbruk Förlags "Kuba på riktigt"
Sommaren 2005 var vi Kuba tillsammans med tre andra
svenskar. Under ett par veckor åkte vi runt över större delen
av ön. Eft er att ha druckit öl på Malecón-promenaden, svettats
i 40-gradig värme och diskuterat kärlek och politik med
hundratals vanliga kubaner kände vi att vi hade någonting
att berätta om Kuba som varken står att läsa i svenska tidningar
eller i turistbroschyrer.
Därför har vi bett fj orton svenskar som varit på Kuba att
ge sin bild av landet. Några har varit där som turister, andra
på brigadresor eller fackliga utbyten. De fl esta är ungdomar
aktiva inom arbetarrörelsen.
Som alla kan se fi nns det ingen som helst samsyn i denna
bok. Författarna presenterar helt olika - och delvis motsatta
- bilder av Kuba. Det är själva poängen. Vi har ingen anledning
att försöka kompromissa oss fram till en gemensam
bild av landet utan vår enda önskan är att hyfsa till den
svenska Kuba-debatten. Kuba är varken himmel eller helvete
utan ett land som fi nns på riktigt och som man kan diskutera
för- och nackdelar med.
I boken svarar varje författare bara för sina egna åsikter.
Faktarutorna är skrivna av undertecknade.
När arbetet med denna bok påbörjades hösten 2006 var Fidel
Castro svårt sjuk och hade lämnat över makten till sin bror
Raúl. När denna bok är färdigtryckt kanske Fidel Castro redan
är död (eller så lever han i tjugo år till). Oavsett vilket så
hoppas vi att denna bok kan vara någon slags introduktion
till ett Kuba som det skrivs väldigt lite om.
Kalle Holmqvist och Anders Roth
Januari 2007
